Fra Understandthetimes.org/
Kommentar av Roger Oakland.
(Dansk version - se nedenfor)
Världen förändras. Det gör också den kristna evangelikala kyrkan. En gång i tiden – för inte så länge sedan – ansågs Bibeln vara Guds Ord av majoriteten av evangelikala kristna. Nu när vi är en bra bit in i det andra millenniet och den postmoderna, postkristna eran kan termen evangelikal betyda nästan vad som helst. Vad har hänt? Varför händer detta och vad är framtiden för traditionell kristendom?
Under de senaste åren har jag runt om i världen talat om de aktuella trenderna som påverkar kristendomen. Efter dessa presentationer möts jag av kristna som kommer från flera olika församlings-bakgrunder. Många uttrycker sin oro över vad som händer i deras kyrkor, bekymrade över den nya riktningen som de ser att deras kyrka tar. Trots att de inte alltid kan urskilja vad som är fel vet de att någonting är fel och att det måste bemötas.
Dessutom har många berättat för mig att de försökt uttrycka sin oro för sina pastorer eller församlingsäldste. I så gott som varje fall har de fått höra att de måste göra ett val – antingen följa det nya programmet eller lämna kyrkan.
Denna rörelse mot en nyuppfunnen kristendom (en som är utformad för att ”nå människor”) verkar vara här för att stanna. Det är inte bara en modenyck. Ofta ber bekymrade bröder och systrar i Kristus mig att ge en förklaring för att hjälpa dem att förstå vad de råkat ut för. De vill veta varför dessa förändringar är på gång och vad som kan förväntas i framtiden. Likaså vill de veta vad som kan göras – om det går att göra någonting – för att stoppa denna tidvattenvåg. Det är av detta skäl jag skriver denna kommentar – för att ge biblisk insikt vad gäller den Framväxande kyrkan och vart den är på väg framöver.
Evangeliet enligt Skrifterna
Genom kyrkohistorien har olika trenden kommit och gått. Medan kulturen förändras från plats till plats har biblisk kristendom alltid grundats på det centrala budskapet i Bibeln, som är evangeliet om Jesus Kristus, och det budskapet förändras aldrig.
Detta evangeliums budskap handlar om vem Jesus Kristus är och vad Han har gjort. Ett barn kan förstå evangeliets budskap. Detta budskap kungör att livet här på planeten jorden är ändligt och att livet efter döden är evigt. Den goda nyheten är att vi kan räddas från våra synder om vi ångrar oss, ber om förlåtelse och följer Honom.
Hur vi svarar på evangeliets budskap under den tid vi har på jorden bestämmer var vi tillbringar evigheten – himlen eller helvetet. Jesus, universums Skapare, försåg oss med en väg och det är den enda vägen vi kan tillbringa evigheten med Honom. Det handlar om att fatta ett personligt beslut över om vi vill eller inte vill acceptera planen Han har stått för.
Guds motståndare vill inte att mänskligheten ska förstå det enkla budskapet. Hans plan är att bedra världen. Om han kan göra människor blinda för evangeliet eller övertyga dem om att de tror på evangeliet när de i realiteten inte gör det har hans plan lyckats. Genom tidsåldrarna har oräkneliga miljarder blivit lurade, antingen genom att förkasta sanningen eller genom att tro att de trodde på sanningen när de i stället hade blivit bedragna.
Evangeliet enligt postmodernismen
Tiderna förändras! Men evangeliet måste förbli det samma även om allt annat förändras. Vi lever nu i den postmoderna eran. I ett ärligt försök att nå den postmoderna generationen med evangeliet verkar det som att många kristna har blivit postmoderna i sitt tänkande.Kanske termen postmodern är ny för dig. Låt oss undersöka vad den betyder.
Från början kännetecknades den moderna eran av en tid med rationellt tänkande som grundades på sakliga observationer. Många hävdar att den moderna eran tog slut i mitten av 1900-talet.
Det postmoderna tänkesättet flyttar sig bort från det rationella och det sakliga till det erfarenhetsmässiga och det mystiska. Med andra ord var det i det förgångna möjligt att kunna skilja på rätt och fel samt svart och vitt. I den postmoderna eran är allting relativt för betraktaren. Det som är rätt för dig kan vara fel för någon annan. Det finns inget sådant som en absolut sanning. Det enda som är absolut är att det inte finns något absolut.
Vi lever nu i en tid i historien som kännetecknas som postmodern. Professorer på universiteten undervisar studenter att det inte finns något rätt och fel. Allt är relativt. Evangeliets budskap är för det postmoderna tänkesättet alltför dogmatiskt och arrogant. De säger att det är nödvändigt att hitta ett mer måttligt evangelium som kan accepteras av massorna.
Många kyrkoledare söker nu efter sätt att nå den postmoderna generationen. De tror att de kan finna de lämpliga metoderna att göra det utan att ändra på budskapet. Men i sina försök att nå denna postmoderna generation har de själv blivit postmoderna och ändrat på budskapet. Eftersom evangeliet är bestämt av Skrifterna kan ju inte evangeliet ändras om det inte blir ett annat evangelium. Jag tror att det är detta som händer i Framväxande kyrkan.
Han kom inte
Många har lagt märke till att efter millennieskiftet har deras kyrkor bytt åsikt vad gäller Bibelns profetior och Jesu återkomst. Många har gett upp om Jesu återkomst. Från 60-talet och framåt fanns en iver över Jesu nära förestående återkomst. Jesusfolket var entusiastiskt över Bibelns profetior och kunde se tecken på att Jesus skulle stiga ned från himlen till Sin Brud vilket ögonblick som helst.
År 2000 var av särskild vikt. När Jesus inte dök upp verkar det som att många helt uppenbart blev besvikna. ”Kanske Jesus har fördröjt Sin återkomst”, sade några. Andra har anammat åsikten att Han kanske inte alls kommer, åtminstone inte på det sätt vi har fått lära oss. De är nu övertygade om att vi måste vara sysselsatta med att ”bygga Hans Kungadöme” här på jorden med ”vilka mänskliga resurser som än behövs.”
Kungadömets evangelium
En av huvudindikatorerna på att något har förändrats kan ses på sättet som framtiden uppfattas. Hellre än att enträget kungöra evangeliet enligt Skrifterna och tro att tiden för att göra det är kort har betoningen nu skiftat. ”Tidens tecken” är inte längre viktiga. Stridsropet är väldigt annorlunda. Det som evangelikaler lägger mycket stor vikt vid är idén att världen kan förbättras radikalt genom sociala program.
Detta koncept som på ytan kan verka väldigt bra är några allvarliga bibliska konsekvenser. Enligt Skrifterna kommer det inte att finnas något Guds kungadöme innan Kungen anländer. Alla mänskliga resurser som människan kan uppbåda kommer att inte räcka till för att få fram idealstaten. Enligt Skrifterna är det faktiskt så att den fallna människan kommer att leda oss ännu längre ner för vägen mot ett samhälle av desperation och laglöshet precis så som det var i Noas dagar.
Således kan denna mål- och meningsmotiverade syn på att etablera en global idealstat vara en plan, men den ”motiveras” av humanistiskt resonerande och leds inte av den Helige Ande. Naturligtvis är det bra att göra gott mot andra, men all godhet vi kan göra är inte gott not. Pastorer och församlingsledare som blir involverade i sådana program som är mänskligt motiverade kan ofta identifieras av vissa karaktärsdrag:
*Sund biblisk lära är farlig och splittrande, och det erfarenhetsmässiga (dvs. mystiska) ges en större roll än läran.
*Biblisk profetia lärs inte längre ut och anses som slöseri med tid.
*Israel blir mindre och mindre betydelsefull och har ingen biblisk signifikans.
*Efter hand gäller löftena till Israel för kyrkan och inte för Israel (ersättningsteologi).
*Bibelstudium ersätts med att studera någons bok och dennes metoder.
*Församlingens hälsa värderas utifrån kvantiteten av människor som deltar.
*Guds Ords sanning blir mindre och mindre viktigt.
*Guds Ord, särskilt begrepp som helvetet, synd och omvändelse, tonas ner efter hand så att den icketroende inte tar anstöt.
Andlig gestaltning och transformation
Mycket av det jag beskrivit ger en formel för ett nedtystande av kristendomen som bereder vägen för ett avfall som bara kommer att intensifieras i framtiden. Denna trend bort från auktoriteten i Guds Ord mot den nyuppfunna formen av kristendom har kommit över alla evangelikala samfund som en lavin. Inte många bibellärare såg att denna lavin kom. Nu när den är på väg är det bara några få som inser att den till och med höll på att hända.
Men det finns ännu en stor bit till pusslet som måste identifieras för att förstå vad som utvecklas i den Framväxande kyrkan. Samtidigt som biblisk kristendom har tystats ner och ljuset från Guds Ord förminskats, är en annan lavin av villfarelse på väg som är lika förödande.
Detta beskrivs bäst genom att Guds ord får ge vika för erfarenheter som Guds Ord förbjuder. Bästa sättet att förstå denna process är att erinra sig vad som hände under den mörka medeltiden när Bibeln blev den ”förbjudna boken”. Inte förrän reformatorerna översatte Bibeln till språket hos vanliga människor, var folket i mörker. När ljuset från Guds Ord blev tillgängligt, kunde människor återigen förstå evangeliet enligt Skrifterna.
Denna trend som är på väg idag visar oss att historien håller på att upprepa sig. Medan Guds Ord blir mindre och mindre viktigt är ökningen av mystiska erfarenheter alarmerande och dessa erfarenheter presenteras för att övertyga den aningslöse att kristendom handlar om att känna, röra vid, lukta och se Gud. Det postmoderna tänkesättet är den perfekta miljön för fostrandet av vad som kallas ”andlig gestaltning”. Denna undervisning påstår att det finns flera vägar och metoder till att komma närmare Gud. Förespråkare för andlig gestaltning lär felaktigt ut att vem som helst kan utöva dessa mystiska ritualer och finna Gud inom sig. Att ha en relation med Jesus Kristus är inte en nödvändig förutsättning.
Denna undervisning som egentligen har sina rötter i uråldrig visdom (det ockulta) presenterades för kristendomen efter Nya testamentet och återfinns inte alls i Guds Ord. Rörelsen ”den andliga gestaltningen” grundas på erfarenheter som främjats av ökenmunkar och romerskkatolska mystiker – dessa mystiker uppmuntrade till bruk av ritualer och övningar som, om de utfördes, skulle föra den utövande närmare Gud (eller komma in i Guds närvaro). Förutsättningen var att om man gick in i den tysta eller heliga platsen var sinnet tömt på distraherande faktorer och Guds röst skulle kunna höras. I verkligheten ledde dessa hypnotiska mantraaktiga övningar dessa munkar in i ett förändrat tillstånd av medvetenhet. Metoderna de använde är de samma som buddhister och hinduer använder som medel för att möta det andliga riket.
Sådana metoder är farliga och är inte sanktionerade i Bibeln – Gud ger inga instruktioner för detta. Tvärtom varnar Han oss strängt för spådomar, vilket är att använda en ritual eller metod för att få information från en andlig källa. När förespråkare för andlig gestaltning (som Richard Foster t.ex.) säger att dessa metoder visar att den Helige Ande gör någonting nytt för att friska upp kristendomen menar jag att det som händer inte är något nytt och inte den Helige Ande.
Rörelsen ”den andliga gestaltningen” främjas i stor utsträckning vid högskolor och prästseminarier som det senaste och bästa sättet att bli en andlig ledare i dessa dagar. Dessa idéer exporteras sedan vidare från seminarierna till kyrkorna genom akademiker som har instruerats i att ta kristendomen till en ny nivå av insikt.
På samma sätt främjas dessa kontemplativa övningar av ledare för framväxande kyrkan, som till exempel Brian McLaren, Robert Webber, Dallas Willard och andra. Bokförläggare som NavPress, InterVarsity och Zondervan översvämmar marknaden med böcker som främjar kontemplativa övningar baserade på österländsk mysticism. Pastorer och församlingsledare läser dessa böcker och lanserar sedan idéerna som om de var det bibliska svaret på att närma sig Gud.
Tecken på att den Framväxande kyrkan håller på att utvecklas
Det finns specifika varningstecken som är symptomatiska på att en kyrka har slagit in på den framväxande/kontemplativa vägen. I några fall kanske inte pastorn är medveten om att han är på denna väg eller förstår var vägen slutar.
Här är några av varningstecknen:
*Skriften är inte längre den definitive auktoriteten som grund för den kristna tron.
*Evangeliet om Jesus Kristus centrala karaktär ersätts av humanistiska metoder som främjar kyrkotillväxt och ett social evangelium.
*Mer och mer betoning läggs på att bygga Guds kungarike nu och mindre och mindre på varningarna i Skriften om Jesu Kristi nära förestående återkomst och den kommande domen i framtiden.
*Undervisningen att Jesus Kristus ska härska och regera i en verklig millennieperiod anses obiblisk och hädisk.
*Undervisningen att kyrkan har tagit Israels plats och att Israel inte har någon profetisk betydelse anammas ofta.
*Man undervisar att Uppenbarelseboken inte hänvisar till framtiden, utan redan har uppfyllts i det förgångna.
*En erfarenhetsmässig mystisk form av kristendom börjar främjas som en metod till att nå den postmoderna generationen.
*Främjande av idéer som lär ut att kristendomen måste nyuppfinnas för att kunna ge mening åt denna generation.
*Pastorn kan genomföra en idé som kallas “forntid-framtid” eller “årgångskristendom” och hävda att för att kunna föra kyrkan framåt måste vi gå tillbaka i kyrkohistorien och hitta vilka erfarenheter som var effektiva för att få människor att ansluta sig till kristendomen.
*Medan Guds Ords auktoritet undermineras främjas föreställningar och känsloupplevelser som nycklarna till att uppleva och känna Gud.
*Dessa upplevelser inkluderar ikoner, ljus, rökelse, liturgi, labyrinter, bönestationer, kontemplativ bön, uppleva sakramenten, särskilt det eukaristiska sakramentet.
*Det verkar vara en stark betoning på ekumenik som indikerar att en bro håller på att etableras som leder i riktning mot enhet med den romerskkatolska kyrkan.
*En del evangelikala protestantiska ledare säger att reformationen gick för långt. De undersöker på nytt anspråken som ”kyrkofäderna” framförde att nattvarden är mer än en symbol och att *Jesus verkligen blir närvarande i brödet vid nattvarden.
*En trend växer fram mot en ekumenisk enhet för världsfredens sak och som hävdar andra religioners giltighet och att det finns många vägar till Gud.
*Församlingsmedlemmar som ifrågasätter eller står emot de nya förändringar som pastorn genomför tillrättavisas skarpt och ombeds oftast att lämna församlingen.
Vad har framtiden i sitt sköte?
Om den Framväxande kyrkan fortsätter utvecklas i nuvarande takt kommer den traditionella evangelikala kristendomen att nyuppfinnas och evangeliet om Jesus Kristus enligt Skrifterna att anses alltför trångsynt och restriktivt. Med andra ord kommer den smala vägen till himlen som Jesus proklamerade så småningom att överges för en bredare väg som anammar hedniska upplevelsemässiga övningar. Jag kallar denna nyuppfunna och på ett nytt sätt avspeglade form av kristendom som utvecklas – ”kristen babylonism”.
Denna nya form av kristendom kommer att ersätta biblisk tro med en tro som säger att människan kan etablera Guds rike här på jorden. Ordet kommer att fortsätta bli sekundärt i förhållande till ett system av verk som drivs av upplevelser.
Ett ekumeniskt mönster mot enhet med Rom kommer att bli mer synligt. De som vägrar anamma denna riktning kommer att räknas som andliga underliga kufar som måste tillrättavisas rejält. De som står upp för biblisk tro kommer att anses vara hinder för den enhetliga världsandligheten som främjas som svaret för fred.
Bästa sättet att förbereda sig på vad som kommer är att skaffa sig en förståelse för vad som händer nu. Även fast det inte är många som verkar urskilja trenden som är på gång finns det dock några. Utan Bibeln och Helig Ande som vår guide skulle mörkret som är på väg vara överväldigande. Men ljuset från Guds Ord genomtränger mörkret och det finns de som räddas från bedrägeri och ser vad som sker.
Jag är övertygad om att vi ser avfallet vara på väg, precis som Skrifterna förvarnat om. Detta betyder att denna aktuella trend antagligen inte kommer att försvinna. Vi måste fortsätta proklamera sanningen mitt i villfarelsen med kärlek. Så som Paulus instruerade Timoteus:
"Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida. Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen, och i hopp att de så ska bli nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom är de fångade, så att de gör hans vilja" (2. Tim 2:24-26).
Det finns fortfarande pastorer och församlingar som är hängivna till att proklamera sanningen. Hitta dem och stöd dem. Om du är på en plats där detta verkar omöjligt ska du söka reda på material som finns tillgängligt från solida bibelbaserade kristna prästerskap och håll bibelstudier i ditt eget hem.
Och se upp! Jesus kommer snart.
----------------------
Dansk version:
http://nyt-i-natten-mystik.blogspot.com/2007/01/tegn-p-emerging-church.html
---------------------
Hvordan kan vi vide, når Emerging Church (Den frembrydende Kirke) viser tegn på, at den "bryder frem" (emerge) i vor kirke/menighed.
Verden er i forandring. Det er den Kristne Evangelikale Kirke også. Der var en tid – for ikke så længe siden – da Bibelen blev betragtet som Guds Ord af majoriteten af evangelikale Kristne. Da vi nu er godt inde i det tredje årtusinde og den post-moderne, post-kristne periode, kan begrebet evangelikal betyde omtrent alt. Hvad er der sket? Hvorfor sker dette og hvad er fremtiden for traditionel kristendom?
I adskillige år har jeg talt rundt omkring i verden om tendenser i tiden, som har haft indflydelse på kristendommen. Efter disse præsentationer kommer der kristne til mig fra mange forskellige kirkelige baggrunde. Mange udtrykker deres bekymring over, hvad der sker i deres kirker/menigheder, urolige over den nye retning, som de ser, at deres kirke/menighed tager. Mens de ikke altid er i stand til at skelne, hvad der er forkert, ved de, at noget er forkert, og at der må gøres noget.
Endvidere har mange fortalt mig, at de har forsøgt at udtrykke deres bekymring overfor deres præster eller kirkeældste. I næsten alle tilfælde blev der sagt til dem , at de havde et valg at gøre – gør efter det nye program eller forlad kirken/menigheden.
Denne bevægelse hen imod en kristendom i en ny version (en som er designet til at "nå mennesker") synes at blive her længe. Det er ikke bare et forbigående modelune. Af bekymrede brødre og søstre i Kristus bliver jeg ofte bedt om at komme med en forklaring for at hjælpe dem til at forstå, hvad de har været ude for.
De ønsker at vide, hvorfor disse ændringer er på vej, og hvad de skal forvente i fremtiden. De ønsker også at vide, hvad der kan gøres for at modgå denne tidevandsbølge. Det er af denne grund jeg skriver denne kommentar – at skaffe Bibelsk indsigt angående Emerging Church, og hvor den er på vej hen i fremtiden.
Evangeliet ifølge Skrifterne.
Op gennem kirkehistorien er forskellige tendenser kommet og gået. Mens kulturen ændrer sig fra sted til sted, har bibelsk kristendom altid været grundet på Bibelens centrale budskab, som er Jesu Kristi evangelium, og budskabet ændrer sig aldrig.
Evangeliets budskab handler om, hvem Jesus Kristus er, og hvad han har gjort. Et barn kan forstå budskabet i evangeliet. Dette budskab proklamerer, at livet her på jorden er begrænset, og at livet efter døden er evigt. De gode nyheder er, at vi kan blive frelst fra vore synder, hvis vi vil omvende os og ganske enkelt bede om tilgivelse og følge Jesus.
Hvordan vi forholder os til budskabet i evangeliet i den tid, vi har på jorden, bestemmer, hvor vi skal være i evigheden – Himmelen eller Helvede. Jesus, Skaberen af universet, skaffede en vej - den eneste vej - hvor vi kan være sammen med ham i evigheden. Det er et spørgsmål om at træffe en personlig beslutning: vil vi acceptere den plan, han har givet, eller ej.
Guds modstander ønsker ikke, at menneskeheden skal forstå det enkle budskab. Hans plan er at forføre verden. Hvis han kan forblinde mennesker bort fra evangeliet eller overbevise dem om, at de tror evangeliet, selvom de langtfra gør det, har hans plan været en succes.
Op gennem tiderne er talløse millioner blevet ført bag lyset. Enten har de forkastet sandheden, eller de har ment, at de troede sandheden, hvor de i stedet er blevet bedraget.
Evangeliet ifølge Postmodernisme.
Tiderne skifter! Men, evangeliet må forblive det samme, uanset hvad der ellers ændrer sig. Vi lever nu i den postmoderne periode. I et oprigtigt forsøg på at nå den postmoderne generation med evangeliet, ser det ud til at mange Kristne er blevet postmoderne i deres tænkemåde.
Måske er begrebet postmoderne nyt for dig. Lad os undersøge hvad det betyder.
For det første var den moderne periode karakteriseret af en tid med rationel tankegang grundet på faktuel observation. Mange hævder, at den moderne periode sluttede i midten af 1900 tallet.
Den postmoderne mentalitet bevæger sig udover det rationelle og faktuelle til det eksperimentelle og det mystiske. Med andre ord, i fortiden var det muligt at kende, hvad der var ret fra, hvad der var forkert, og at kende forskel på sort og hvidt. I den postmoderne periode er alt relativt for betragteren. Hvad der kan være rigtigt for dig, kan være forkert for en anden. Der er ikke noget, der er absolut sandt. Det eneste, der er absolut, er, at der intet absolut findes.
Vi lever nu i en tid i historien, som bliver karakteriseret som postmoderne. Professorer ved universiteter lærer studenterne, at der ikke er noget, der er rigtigt eller forkert. Alt er relativt. Evangeliets budskab er alt for dogmatisk og arrogant til den postmoderne mentalitet. De siger, at det er nødvendigt at finde et mere moderat evangelium, som kan accepteres af masserne.
Mange kirke/menigheds-ledere søger nu efter nye måder, hvorpå de kan nå den postmoderne generation. De tror, at de kan finde de passende metoder til at gøre det uden at ændre budskabet.
Men i deres forsøg på at nå den postmoderne generation, er de selv blevet postmoderne, og de har ændret budskabet. Fordi evangeliet er bundet til Skrifterne, kan evangeliet ikke ændre sig, med mindre naturligvis, at det bliver et andet evangelium. Jeg tror, at det er, hvad der sker i Emerging Church.
Han kom ikke.
Mange har bemærket, at siden årtusindskiftet har deres kirker/menigheder ændret holdning til de bibelske profetier og Jesu andet komme. Mange har opgivet troen på Jesu genkomst. Fra 60erne og frem var der en begejstring omkring Jesu umiddelbart forestående genkomst. Jesus-folket var begejstret over de bibelske profetier og kunne se tegn på, at Jesus når som helst kunne stige ned fra himlene for at hente sin brud.
Året 2000 var af særlig vigtighed. Da Jesus ikke viste sig, ser det ud som om, mange blev skuffede. "Måske har Jesus udsat sit komme", har nogen sagt. Andre har taget det standpunkt, at han måske ikke kommer i det hele taget - i det mindste ikke på den måde, vi er blevet undervist om det. De er nu overbevist om, at vi skal have travlt med at "bygge hans Rige" her på jorden, uanset "hvilken menneskelig indsats, det måtte kræve".
Rigets evangelium.
En af hoved-indikatorerne for at noget har ændret sig, kan ses i den måde, fremtiden bliver opfattet på. Snarere end indtrængende at bekendtgøre evangeliet ifølge Skrifterne og tro, at tiden til at gøre det er kort, har betoningen nu forskudt sig. "Tidernes tegn" er ikke længere betydningsfulde. Kampråbet er meget anderledes. En hoved-betoning blandt evangelikale er den idé, at verden kan blive radikalt forbedret gennem sociale programmer.
Dette begreb, som på overfladen kan lyde meget godt, har nogle alvorlige bibelske konsekvenser. Ifølge Skrifterne vil der ikke blive noget Gudsrige, før kongen kommer. Al den menneskelige bestræbelse, som mennesket kan opbyde, vil komme til kort i forsøget på at skabe utopia. Ifølge Skrifterne vil det faldne menneske lede os længere ud ad vejen til et desperations- og lovløsheds samfund, ligesom det var i Noas dage.
Dette formåls-drevne syn på at etablere et globalt Utopia kan således godt være en plan, men den er "drevet" af humanistisk tænkning og ikke ledet af Helligånden. Mens det naturligvis er godt at gøre godt mod andre, så vil al den godhed, vi kan gøre, ikke være godt nok.
Præster og kirkeledere/menighedsledere, som bliver involveret i sådanne menneske-drevne programmer, kan sædvanligvis identificeres ved bestemte karakteristika:
• Sund bibelsk lære er farlig og splittende, og det erfaringsmæssige (mystiske) bliver givet en større rolle end læren.
• De bibelske profetier bliver ikke længere lært og bliver betragtet som spild af tid.
• Israel bliver mindre og mindre vigtig og har ingen bibelsk betydning.
• Til sidst bliver løfterne til Israel anvendt på kirken/menigheden og ikke på Israel (Erstatnings-Teologi).
• Bibelstudium bliver ombyttet med studium af en eller anden bog og dens metoder.
• Kirkens/menighedens sundhed bliver vurderet efter kvantiteten af mennesker, som deltager.
• Guds Ords sandhed bliver mindre og mindre vigtig.
• Guds Ord, specielt begreber som: Helvede, synd og omvendelse, bliver til sidst nedtonet, så den vantro ikke bliver stødt.
Spiritual Formation (åndelig dannelse) og Transformation (forvandling).
Meget af, hvad jeg har beskrevet, tilvejebringer en formel for forenkling eller reducering af det intellektuelle indhold i kristendommen - for at gøre det tilgængeligt for et større antal mennesker. Dette baner vejen for et frafald, som kun vil blive større i fremtiden.
Denne tendens væk fra Guds Ords autoritet til en ny version af kristendom har besejret alle evangelikale kirkesamfund som en lavine. Kun få bibellærere så denne lavine komme. Nu, da den fortsætter sin fremmarch, er det kun få, der indser det skete.
Men, der er et andet stort stykke af puslespillet, som må identificeres for at forstå, hvad der "bryder frem" (Emerge) i "Emerging Church". Mens bibelsk kristendom er blevet gjort mindre intellektuelt udfordrende, og Guds Ords lys er blevet reduceret, er en anden lavine af forførelse på vej, som er lige så ødelæggende.
Dette kan bedst beskrives ved, at Guds Ord viger tilbage for oplevelser, som Guds Ord forbyder. Den bedste måde til at forstå denne proces, er at huske på, hvad der skete under de Mørke Perioder, da Bibelen var den "forbudte bog". Indtil Reformatorerne oversatte Bibelen til den almindelige mands sprog, var folket i mørke. Da Guds Ords lys blev tilgængeligt, blev evangeliet ifølge Skrifterne igen forstået.
Denne tendens, som fortsætter sin fremmarch i dag, viser os, at historien er i en proces, hvor den gentager sig selv. Mens Guds Ord bliver mindre og mindre vigtigt, er stigningen i mystiske oplevelser alarmerende, og disse oplevelser bliver præsenterede for at overbevise den godtroende om, at kristendom handler om at føle, røre, lugte og se Gud.
Den postmoderne mentalitet er det perfekte miljø til at fremme det, der bliver kaldt "Spiritual Formation" (åndelig dannelse). Denne lære tillader sig at påstå, at der er forskellige måder og midler til at komme nærmere til Gud. Fortalere for "Spiritual Formation" lærer fejlagtigt, at alle kan praktisere disse mystiske ritualer og finde Gud i ånden. At have et forhold til Jesus Kristus er ikke en betingelse.
Disse lærdomme, som faktisk har deres rod i "oldtidens visdom" (det okkulte), blev ikke fundet i Guds Ord, men blev præsenteret for kristenheden som Post-Ny Testamentlige. Den åndelige dannelses-bevægelse er grundet på oplevelser, som er fremmet af ørkenmunke og Romersk Katolske mystikere – disse mystikere opmuntrede til brugen af ritualer og øvelser, som, hvis de blev gjort, ville bringe den udøvende nærmere Gud (eller ind i Guds nærhed).
Forudsætningen var, at man gik ind i stilheden eller det hellige rum, så sindet blev tømt for distraherende tanker, så Guds stemme kunne høres. Disse hypnotiske, mantra lignende øvelser ledte i sandhed disse munke ind i ændrede bevidsthedstilstande. Metoderne, de brugte, er de samme, som Buddister og Hinduerne bruger, som et middel til at møde den åndelige verden.
Sådanne metoder er farlige, og bliver ikke godkendt i Bibelen – Gud giver ingen instruktion om dette. Tværtimod, han advarer strengt imod spådom, så som at praktisere et ritual eller en metode for at skaffe information fra en åndelig kilde.
Mens fortalere for Spiritual Formation, "åndelig dannelse" ( som Richard Foster) siger, at disse metoder viser, at Helligånden er i færd med at gøre noget nyt for at forfriske kristendommen, vil jeg tillade mig at påstå, at det, som er i færd med at ske, ikke er noget nyt, og det er ikke Helligånden.
Spiritual Formation-bevægelsen bliver støttet bredt ved højere læreanstalter og teologiske fakulteter som den seneste og bedste vej til at blive en åndelig leder i disse dage. Disse ideer er så blevet eksporteret fra teologiske fakulteter til kirker/menigheder af nyuddannede, som er blevet præpareret til at føre kristendommen til et nyt niveau af oplysning.
Disse dybsindige øvelser bliver også fremmet af "emergent" (fremkommende) ledere så som Brian McLaren, Robert Webber, Dallas Willard og andre.
Forlagsboghandlere som NavPress, InterVarcity og Zondervan oversvømmer markedet med bøger, som fremmer dybsindige øvelser baseret på Østens mystik. Præster og kirke/menigheds-ledere læser disse bøger og fremmer så ideerne, som om de var Skriftens svar på, hvordan man kommer nærmere Gud.
Tegn på at "Emerging Church" (den frembrydende kirke) "emerge" (bryder frem).
Der er specifikke advarselstegn, som er symptomatiske for, at en kirke/menighed kan være på vej ud ad den emergent/contemplative (frembrydende/kontemplative) vej. I nogle tilfælde er en præst/menighedsleder måske ikke klar over, at han er på denne vej, eller han forstår ikke, hvor vejen ender.
Her er nogle advarselstegn:
• Skriften er ikke længere den endegyldige autoritet som grundlag for Kristen tro.
• Evangeliet om Jesus Kristus og dets centrale stilling er blevet ombyttet med humanistiske metoder, som fremmer kirkevækst og et socialt evangelium.
• Mere og mere betoning bliver lagt på at bygge Guds rige nu, og mindre og mindre på Skriftens advarsler om Jesu Kristi snarlige genkomst og en kommende dom i fremtiden.
• Læren om, at Jesus Kristus skal regere og herske i en bogstavelig tusindårig periode, bliver betragtet som ubibelsk og kættersk.
• Læren om, at kirken/menigheden har taget Israels plads, og at Israel ikke har nogen profetisk betydning, bliver ofte taget imod med åbne arme.
• Læren om, at Åbenbaringsbogen ikke refererer til fremtiden, men i stedet for allerede er blevet opfyldt i fortiden.
• En eksperimentel, mystisk form for kristendom blive fremmet som en metode til at nå den postmoderne generation.
• Ideer, som lærer, at kristendom må skabes i en ny verison for at give mening for denne generation, bliver fremmet.
• Præsten/menighedslederen kan måske implementere en idé, som kaldes "Ancient-Future" (gammel-fremtid) eller "Vintage Christianity" (årgangs-kristendom), som hævder, at hvis kirken/menigheden skal have en fremtid, må vi gå tilbage i kirkehistorien og finde ud af, hvilke erfaringer, der har været effektive til at nå mennesker med kristendommen.
• Mens Guds Ords autoritet bliver undermineret, fremmes helgenbilleder og sanselige oplevelser som nøglen til at opleve og kende Gud.
• Disse oplevelser inkluderer ikoner, stearinlys, røgelse, liturgi, labyrinter, bedestationer, dybsindig bøn og at opleve sakramenterne--særligt nadverens sakramente.
• Der synes at være en stærk betoning på det økumeniske, hvilket indikerer, at en bro, som leder i retning af forening med den Romersk Katolske kirke, er i færd med at blive etableret
• Nogle evangelikale, protestantiske ledere siger, at reformationen gik alt for langt. De tager "Kirkefædrenes" påstande angående nadveren op til fornyet prøvelse. (Om nadversyn se nedenfor, red.)
• Der vil blive en voksende tendens hen imod økumenisk forening for verdensfredens skyld, idet man gør fordring på andre religioners gyldighed, samt at der er mange veje til Gud.
• Kirke/menigheds-medlemmer, der sætter spørgsmålstegn ved eller sætter sig imod de nye ændringer, som pastoren/menighedslederen er ved at indføre, får en reprimande og bliver sædvanligvis bedt om at gå.
Hvad bringer fremtiden?
Hvis Emerging Church fortsætter med at brede sig med samme hast som nu, vil evangelikal kristendom i det store og hele blive omskabt til en ny version af kristendommen, og evangeliet om Jesus Kristus ifølge Skrifterne vil blive betragtet som værende for snævert og for restriktivt.
Med andre ord, den smalle vej til Himlen, som Jesus proklamerede, vil sluttelig være forladt til fordel for en vej, som favner hedninge/oplevelsesøvelser. Jeg kalder denne genopfundne, genforestillede form for kristendom, som nu folder sig ud -- "Kristen Babylonianisme".
Denne nye form for kristendom vil erstatte bibelsk tro med en tro, der siger, at man kan etablere Guds rige her på jorden. Ordet vil fortsat blive sekundært i forhold til et system af handlinger, drevne af oplevelser.
Et økumenisk mønster hen imod forening med Rom vil blive mere åbenlyst. De, som nægter at godtage denne instruktion, vil blive betragtet som åndelige originaler, der trænger til at blive sat i rette. De, der forsvarer bibelsk tro, vil blive betragtet som forhindringer for den "én-verdens åndelighed", der bliver støttet som svar på freds-spørgsmålet.
Den bedste måde at forberede sig på det, der skal komme, er at få en forståelse af, hvad der sker nu. Der er ikke mange, der ser ud til at erkende den tendens, der er på vej, men der er nogle.
Uden Bibelen og Helligånden som vores guide ville mørket, som kommer, være overvældende. Men Guds Ords lys gennemtrænger mørket, og der er nogle, som bliver reddet fra forførelse og ser, hvad der er ved at ske.
Jeg er overbevist om, at vi vil se frafald undervejs, nøjagtig sådan som Skrifterne har advaret om det. Dette betyder, at den nuværende tendens sandsynligvis ikke forsvinder. Vi må fortsætte med at forkynde sandheden med kærlighed - midt i forførelsen.
Sådan som Paulus instruerede Timoteus:
"Og en Herrens tjener bør ikke leve i ufred, men være mild imod alle, dygtig til at lære fra sig, rede til at finde sig i ondt. Han bør med sagtmodighed tilrettevise de genstridige, om Gud dog engang ville give dem omvendelse, så de kom til erkendelse af sandheden og blev ædru igen og udfriedes af Djævelens snare, fangne som de er af ham, så de må gøre hans vilje". (2. Timoteus 2: 24-26).
Der er stadig præster/menighedsledere og kirker/menigheder, som er indviede til at forkynde sandheden. Find ud af, hvor de er, og støt dem. Hvis du er på et sted, hvor dette ikke synes at være muligt, så udsøg dig de materialer, som er til rådighed fra solide, bibel-baserede kristne organisationer, og hold bibelstudier i dit eget hjem.
Og bliv ved med at se op! Jesus kommer snart.
----------------------------------------------------------
Oversættelse Gert Gravgaard.
------------------------------------
Nadversyn:
*Katolsk: Transsubstantiation--brød og vin forvandles til Kristi virkelige legeme og blod ved konsekrationen (indvielsen) , og må derfor (hvis de ikke opbruges) opbevares i monstransen.
*Luthersk: Konsubstantiation--brød og vin er "i, med og under" nadveren Kristi sande legeme og blod.
*Reformert: Symbolsk-- brød og vin er symbol på Kristi legeme og blod, og nadveren indtages alene til ihukommelse.
Lj.
