Fra Logosmappen.net/
Foredrag holdt på NELK 2010 i Finland
Av Lars Borgström.
Inledning
Vår tid är ekumenismens tid. Om vi skall peka på något särskilt utmärkande för det tidiga
2000-talets kyrkliga situation är det enhetssträvandena som särskilt träder i förgrunden.
Gamla samfundsidentiteter luckras upp och vi ser alltmer av både samfundssammanslagningar och ekumenistiskt samarbete. Många gläds över detta och
betraktar detta skeende som en uppfyllelse av Jesu bön att alla Hans lärjungar skall vara ett,
för att världen skall tro (Joh. 17:21).
Två exempel på närmanden till den katolska kyrkan
Parallellt med alla dessa enhetssträvanden har också en helt förändrad syn på den romerskkatolska kyrkan vuxit fram. Jag skall ge två exempel.
Det första hämtar jag från den mest omtalade församlingen i Sverige, Livets Ord i Uppsala. När den dåvarande påven, Johannes Paulus II, år 1989 besökte Sverige skrev pastor Ulf Ekman i Livets Ords tidning Magazinet:
”Det är tragiskt att se, att intellektuella, sekulariserade kristna med glädje tar emot ett religiöst system som är antikristligt. De riter och processioner som utförs drar inte ned Guds härlighet, de öppnar upp för religiösa andemakter. Det enda som kan rädda Sverige är reningen i Jesu blod, inte falsk ekumenik.”
Tjugo år senare är situationen en helt annan. Katolska böcker säljs i Livets Ords bookshop,
katolska präster kallas som talare på konferenser och den svenska katolske biskopen Anders
Arborelius välkomnas som ärad gäst i församlingen.1
Det andra exemplet är hämtat från tidningen Dagen, där den inflytelserike pingstpastorn
Peter Halldorf för två år sedan skrev att kristna måste ”böja sin nacke under kyrkan och
bejaka petrusämbetets legitimitet” för att enheten skall bli verklig (30/1 2008).
I Schmalkaldiska artiklarna, en av de lutherska bekännelseskrifterna, skriver Luther i
motsats till Halldorfs uppmaning så här: ”Men påven vill inte lämna tron (på Kristus) i fred
utan säger, att man måste lyda honom, om man skall varda salig. Detta vilja vi icke göra, utan
hellre dö i Guds namn” (SKB, s 321)... Læs hele manuskriptet som pdf-fil her.
